ett år..
ikväll blir det exakt ett år sedan jag lämnade västkusten, den dagen var dom den värsta dagen jag varit med om, grät hela dagen.. kommer ihår där när vi alla var samlade och skulle äta lite men jag satt bara och kolla ner i tallriken, när vi gick ur lägenheten för att gå till stationen den vägen, fy gick bara och grät kramade om min älskade systen och sa att jag inte ville lämna henne!
på stationen när tåget kom kan inte beskriva den kännslan.. kommer ihåt att jag såg tåget komma kollade runt på mina älskade vänner som var samlade och hade ont i hela mig, tåran bara rinner och börjar krama om alla och nu gråter jag så att jag nästan skriker.. sebastian fick kunffan in mig på tåget och hålla mig kvar där till dörran stängdes medans jag står på andra sidan av mina älskade och säger att jag inte vill slår dörrana igen och jag är helt ensam på ett tåg med massa främande människor som bara står och tittar på mig.. jag ställer mina väskor och går och säller mig på första, bästa, ensam plats och ringer mamma för att få pepp på resan..
jag kommer aldrig glömma denna dagen ser det framför mig när jag blundar, och nu har jag bott här i ett år imorgon har jag bott här i ett helt år! jag som bara skulle bo här i några månader, har nu fått lägenhet och kommer stanna ännu längre.. känns jätte konstigt att jag inte längre är en östersundare i varberg utan nu helt och håller östrsundare..
till alla er vänner på järnvägstationen för ett år sedan:
mycket har hänt, men ni kommer alltid vara och finnas i mitt hjärta, alla andra av mina älskade som bor där nere! men jag kommer och hälsar på er om 4 dagar, då lämnar vi även vbg med släpkärra så kommer inte ha något mer kvar i varberg förutom mina älskade vänner och familj.. konstigt..
nu ska jag ta en runda runt frösöberget sedan jobba:)
Snart får jag pussa på min älskade älskade Affe!!!<3
XOXO
på stationen när tåget kom kan inte beskriva den kännslan.. kommer ihåt att jag såg tåget komma kollade runt på mina älskade vänner som var samlade och hade ont i hela mig, tåran bara rinner och börjar krama om alla och nu gråter jag så att jag nästan skriker.. sebastian fick kunffan in mig på tåget och hålla mig kvar där till dörran stängdes medans jag står på andra sidan av mina älskade och säger att jag inte vill slår dörrana igen och jag är helt ensam på ett tåg med massa främande människor som bara står och tittar på mig.. jag ställer mina väskor och går och säller mig på första, bästa, ensam plats och ringer mamma för att få pepp på resan..
jag kommer aldrig glömma denna dagen ser det framför mig när jag blundar, och nu har jag bott här i ett år imorgon har jag bott här i ett helt år! jag som bara skulle bo här i några månader, har nu fått lägenhet och kommer stanna ännu längre.. känns jätte konstigt att jag inte längre är en östersundare i varberg utan nu helt och håller östrsundare..
till alla er vänner på järnvägstationen för ett år sedan:
mycket har hänt, men ni kommer alltid vara och finnas i mitt hjärta, alla andra av mina älskade som bor där nere! men jag kommer och hälsar på er om 4 dagar, då lämnar vi även vbg med släpkärra så kommer inte ha något mer kvar i varberg förutom mina älskade vänner och familj.. konstigt..
nu ska jag ta en runda runt frösöberget sedan jobba:)
Snart får jag pussa på min älskade älskade Affe!!!<3
XOXO
Kommentarer
Trackback
